0
0
Att få ladda en elbil är inte så enkelt som man kan tro. I alla fall inte om du äger en bostadsrättslägenhet eller parkerar på en samfällighets parkeringsplats. Reglerna är många, men de frågor som är mest problematiska handlar om tvångsflyttade parkeringsplatser och smygladdare.
Den här artikeln publicerades första gången i nr 7/2021 i tidningen MOTOR.
Intresset för att installera laddpunkter ökar med antalet sålda elbilar. För att påskynda utfasningen är det en förutsättning att alla ska kunna ladda sitt fordon. Eller ”right to plug”, som det kallas inom EU.
I dag rullar över 200 000 elbilar och laddhybrider på svenska vägar och tillväxten är snabb. Prognosen är en miljon laddbara bilar i Sverige 2030. Nio av tio elbilar laddas vid hemmet eller på jobbet. Det finns ett så kallat hönan-och-ägget-problem när det gäller regeringens planer på omställning. Bilägare som inte kan ladda hemma är tveksamma till att köpa en elbil så länge laddstationerna är för få.
Ekvationen god grannsämja och krångliga regler är inte heller enkel. I en bostadsrättsförening finns både entusiastiska elbilsförare och ”anti-elbilare”. Tanken att behöva byta parkeringsplats i garaget för att underlätta för installation av en laddstation är minst sagt en laddad fråga.
En bostadsrättsinnehavare berättade om lappar i hissen som förbjöd elbilar i garaget efter att någon smygladdat med skarvsladdar från lägenheten.
För villa- och radhusägare är det enklare. Det är bara att investera i en laddare. En hyrestagare kan däremot inte kräva att få sätta upp en laddstolpe, utan måste gå via hyresvärden.
Om du bor i en bostadsrättsförening, där alla beslut tas i demokratisk ordning, eller om du parkerar på en plats som ägs av en samfällighetsförening, då blir det genast en djungel av regler.
Det har även politikerna förstått. Den så kallade utfastningsutredningen, som lades fram i somras, visade brister hos flera myndigheter som uppmanades att förenkla och bli tydligare.
Energimyndigheten jobbar med regeringsuppdraget ”Ladda hemma- oavsett boendeform”, en rapport som kommer redovisas i november. I den medverkar även Boverket och Lantmäteriet.
– Rapporten innehåller i första hand en kartläggning av vilka hinder som finns. Det finns en positiv vilja i samhället kring det här och vi får skruva lite på reglerna och anpassa lite, säger Anders Lewald, expert på Energimyndigheten.
En viktig faktor som tas upp är vilken rådighet man har över situationen. Där finns det stora brister. Bor du i bostadsrätt, hyresrätt eller samfällighet är det inte du som fattar beslutet utan du måste påverka någon annan. Det är grundfrågan som rapporten försöker utreda.
- Min bild är att fastighetsbolag allt oftare skapar strategier om det här och att färre får nej på önskemål om laddare. Det händer att folk ringer och säger att de vill ha laddmöjlighet, men att de inte får det. Det beror då oftast på att föreningen inte tycker att det är deras sak och att det kostar pengar, säger Anders Lewald.
Vem som ska besluta om installation av laddutrustning är lite oklart. Enligt bostadsrättslagen ska stämman besluta om väsentlig förändring av föreningens hus och mark.
– Såvitt vi vet finns ingen rättspraxis om just installation av laddutrustning. Vi brukar för säkerhets skull rekommendera att beslutet tas av en stämma, säger David Sjöqvist på riksorganisationen Bostadsrätterna.
Den som bor i radhus, som en del av en bostadsrättsförening, har inte rätt att montera en laddpunkt på fasaden utan styrelsens tillstånd, men om marken ingår i bostadsrätten är läget lite mer oklart. Eventuellt krävs styrelsens tillstånd och i praktiken behövs åtminstone styrelsens tillstånd för att dra el genom fasaden till stolpen.
Bostadsrättsföreningar och i vissa fall samfälligheter har ett självklart skäl att installera laddboxar eftersom det ökar värdet på lägenheterna.
– Vi får ofta frågan från styrelser om de måste tillhandahålla laddpunkter och svaret är nej, det finns ingen skyldighet, men sedan ett halvår tillbaka kan man behöva förbereda för ledningsinfrastruktur om man bygger nytt eller renoverar, säger David Sjöqvist.
Om föreningen har garage- och parkeringsplatser krävs inget stämmobeslut för att möjliggöra laddboxar. Det är något som styrelsen kan besluta om. Om bostadsrättsföreningen behöver bygga parkeringsplatser på föreningens ytor blir det däremot en stämmofråga.
En samfällighet ägs och tas om hand om av flera fastigheter. Det kan vara en väg eller parkeringsplats som en gemensamhetsanläggning. Hur parkeringsplatsen får användas regleras av ett anläggningsbeslut från Lantmäteriet. Medlemmar i samfällighetsföreningar har sett sig missgynnade och efterfrågat enklare regler.
Enligt EU-direktivet om byggnaders energiprestanda ska det vara enkelt att få uppföra laddningsmöjligheter, men direktivet är ett så kallat ramdirektiv där staterna själva bestämmer hur det ska införas. Även om viljan från myndigheterna finns, kvarstår alltså flera hinder.
Sedan våren 2020 har Boverket fått in laddning av elfordon som ett egenskapskrav i plan- och bygglagen. Det innebär bland annat att nybyggda bostadshus med fler än tio parkeringsplatsen ska förberedas med ledningsinfrastruktur, något som kan bli omfattande med grävarbeten, asfaltering och rör till kablar. Vid lokalbyggnader ska det finnas en installerad laddningspunkt och 20 procent av parkeringsplatserna ska vara förberedda.
Unikt i svensk lagstiftning är att det ställs retroaktiva krav som ska vara uppfyllda före den 1 januari 2025. Det gäller uppvärmda byggnader som inte är bostadshus med fler än 20 parkeringsplatser – de ska förses med minst en laddningspunkt.
Lantmäteriet har också sett över sina riktlinjer och kommit med något de kallar förtydliganden av vad som gäller enligt anläggningslagen och rättspraxis.
– En fråga har varit om man kan bilda en gemensamhetsanläggning för laddinfrastruktur och ja, det kan man. Det har tidigare varit föremål för olika tolkning. Laddningspunkter är ett fullt och godtagbart ändamål, säger Linda Sabel på Lantmäteriet.
I stora drag handlar det om att laddningsmöjligheter nu tolkas som en investering som är ”av stadigvarande betydelse”, och så viktig att Lantmäteriet kan besluta om den även om inte fastighetsägaren anser att den är nödvändig.
– Lantmäteriet kommer att pröva frågan oavsett om det är en förening eller enskilda fastighetsägare som ansöker om en omprövningsförrättning. Det är möjligt att inkludera elbilsanläggnng i en gemesamhetsanläggning även om inte alla i föreningen har samma behov, säger Linda Sabel.
Om en förening beslutar om att uppföra laddningsmöjligheter vid en stämma och det inte finns laddstolpar inplanerade enligt anläggningsbeslutet måste anläggningen omprövas.
Ett hinder för samfälligheter har varit att det är svårt att få information om hur mycket en omprövning skulle kosta. Carl-Erik Stjernvall, teknisk expert på M Sveriges Riksorganisation har varit involverad i de samtal som förts som remissinstans.
– Det är inte rimligt att kräva att en samfällighetsförening ska kunna ta beslut om uppförande av laddplatser när Lantmäteriet inte kan uppge vad deras nyförrättning kostar, säger Carl-Erik Stjernvall.
I Utfastningsutredningen riktas också kritik mot att Lantmäteriets förrättningskostnader är för höga. På en direkt fråga till Lantmäteriet om kostnaden kan komma att sänkas, svarar myndigheten att effektiviteten i handläggningen förväntas öka, vilket kan bidra till sänkta förrättningskostnader, men att kostnaden beror på hur lång tid ärendet tar.
För flerbostadshus gäller att utnyttja möjligheten att investera med hjälp av statliga bidraget Ladda Bilen hos Naturvårdsverket.
– Ansökningsprocessen är enkel, men vi ställer som krav att den sökande organisationen ansvarar för kostnaden, annars får de inte bidraget. Om man söker för en samfällighetsförening ligger det ett ansvar att kontrollera att laddpunkter ingår i anläggningsbeslutet, säger Pontus Johansson på Naturvårdsverket.
Vid halvårsskiftet hade Naturvårdsverket redan betalat ut lika många bidrag som under hela 2020.
När det gäller sätt för föreningen att reglera kostnaden på finns flera alternativ. Vanligast verkar vara att bostadsrättsföreningen står för kostnaderna och tar ut en högre avgift för platser med laddpunkt. Eller att låta externa företag installera laddpunkter och fakturera kunderna.
Ett problem som kan uppstå är om det inte finns tillräckligt med elkraft. Sveriges största bostadsrättsförening BRF Masthugget i Göteborg har 32 egna laddstolpar i ett av föreningens nio garage och kö till laddplatserna. Ytterligare fyra garage projekteras för laddstolpar.
– Vi utreder just nu hur vi ska få in mer energi så att vi kan utöka antalet laddpunkter ytterligare. Utöver att tillföra fler ställverk krävs att energibolaget kan tillföra mer kraft för att det ska vara möjligt, säger Daniel Lindgren, projektansvarig på BRF Masthugget.
Vid en rundringning till bostadsrättsföreningar framgår tydligt geografiska skillnader i behovet av laddinfrastruktion.
Nils Jonsén-Skanebo, ordförande för BRF Boken i Lindesberg, kör själv elbil och säger att intresset av laddstolpar ökat. De valde att göra platserna publika för att snabbare hämta hem investeringen.
– Just nu har vi inte så många elbilar i föreningen, men intresset har vuxit så vi behöver snart se över om vi ska bygga ut anläggningen eller skapa ett system så att fler kan använda laddplatserna, säger Nils Skanebo-Johnsén.
HSB Södra Norrland har fyra laddplatser och har minst sagt svårt att få investeringen att gå runt.
– Vi brukar skoja med att pay-offen på laddstationen är flera tusen år. Vi investerade en halv miljon kronor för fyra laddstolpar. I dag har vi faktiskt en bil som parkerat där, men det är ovanligt. Hela processen var väldigt krånglig och till slut struntade vi att söka statligt bidrag. Det kommer med andra ord dröja innan vi investerar i fler, säger förvaltare Henrik Bufvers på HSB Södra Norrland.
Sven Andersson, projektledare HSB Landskrona:.
– Principiellt tycker jag att det är galet att man lägger på fastighetsägaren att bygga den här typen av infrastruktur, det är väl snarare ett ansvar som kommuner eller elnätsföretag borde ta. Från en samhällsekonomiskt synpunkt är det idealiskt om det är samma part som äger infrastrukturen och debiterar elen som gör investeringarna, säger Sven Andersson.
