0
0
Jämmer och elände! En liten fågelunge landade platt fall i vår plaskpool och gick snabbt till de sälla jaktmarkerna. Han fångades upp av poolmannen och fågelvännen Filip och begravdes av bröderna ungefär vid rabarberna. En annan liten unge låg intill vid gräset helt hjälplös, blödande.
Vi misstänkte att de kom från något av boen under takpannorna (sökes: smartare fågelboarkitekter). Vi tog upp den levande fågelungen med hjälp av en freesbee och klättrade upp på taket (vad gör man inte?), lade i lite gräs i stuprännan utanför boet (vi nådde inte in i boet) och lade det lilla sprattlande livet på det solvarma gräset. Filip hämtade en skål med undulatfrön med extra näring (och torkade grönsaker för extra vitaminer) och så satte vi oss på muren och väntade på mamman. Fågelungen pep och Filip grät och lovade att mata den dygnet runt med myggor och larver, bara vi räddade livet på den. Jag försökte förklara att det inte var så lätt. Att ungen hade bäst chans om mamman kom tillbaka.
Efter några minuter dök två gråsparvar med larver i näbbarna upp. Hade vi lagt den fel? De har flugit fram och tillbaka och försökt allt de kunnat, men nu ligger fågelungen med benen rakt i vädret, helt stilla. Så oerhört tragiskt och så många känslor som hela familjen känner (ja, jag med) för en liten gråsparvsunge som alldeles nytt dött medan små barn dör av svält på södra halvklotet, medan vi förgiftar vår natur av plast och skit och pooler (!!!) från Kina och medan förtryck och orättvisor styr vardagen i många länder. Ände blev en gråsparvsunge så viktig.
Men gråsparven fick ett namn – Roger. Nu får jag hitta på en bra förklaring varför jag lagt massa gräs i stuprännan för maken…
